Jag känner mig så frustrerad hela tiden, jag vaknar nästan varje dag och känner mig så frustrerad över allting mellan himmel och jord. Ändå, ändå försöker jag vara så positiv till allt, hela tiden. försöker vara glad, like all the time. Det känns verkligen som människor ser det, att jag är glad, att jag är positiv, till det mesta. Jag gillar det, såklart. Hade inte visat den sidan om jag inte ville att människor runt omkring mig skulle se det. Det är ju obvious liksom. Mina vänner är verkligen som bästa, min familj också, finns inget jag älskar och uppskattar så mycket som mina vänner och min familj. Dom betyder allt för mig, det är dom jag lever för. Jag skiter fullständigt i dom som inte känner mig, dom som inte gillar mig. Har inget att visa för dom, dom får se mig som ingenting om dom vill.

Men nu mitt i alltihop känner jag mig frustrerad, jag vet inte vart jag ska ta vägen, jag känner hat mot så mycket. Varför känner jag hat? jo, för jag har blivit sårad och känner mig besviken på så mycket. Den sidan av mig visar jag nästan aldrig för mina närmaste, visst det händer att jag visar det, men ''släpper'' det gaska fort. 

 

Jag ger så mycket, jag försöker verkligen ge allt jag har. Varje dag, jag är ju glad och positiv mestadels, jag kör överallt oavsett om jag har råd eller inte. Jag kommer direkt om det behövs, jag behövs där liksom. Jag bryr mig inte om pengar, jag har så gör jag av med dom. Jag hör av mig, om inte du hinner höra av dig först.

Det är en självklarhet för mig att inte låta någon sitta hemma ensam. Varför? för jag klarar inte själv sitta hemma ensam. Det är en självklarhet för mig att kolla vad mia vänner ska göra på helgerna oavsett vad jag själv ska göra. Det är en självklarhet för mig att ringa den som bryr sig mest när jag mår sämst. Det är en självklarhet för mig att köra till en vän som mår dåligt oavsett pengar, oavsett tid, oavsett väder. Jag gör allt jag tycker är viktigt för att vara en så bra vän jag kan vara. Känner jag att jag räcker till? nej. Är jag är en bra vän? nej. varför?

 

 

Jag har nu känt att jag hört av mig, jag har frågat allt, jag har försökt lösa så vi kan ses, jag har lagt ner tid. Jag har liksom försökt allt jag kan. Men jag får ingenting. verkligen ingenting. En person som betyder så mycket för mig. Vi träffades varje dag, vi hördes av varje dag, vi pratade om allt och vi skrattade tillsammans. Vad har jag gjort för fel? varför duger inte jag för dig längre? Varför lägger inte du ner tid på mig? Varför står du och säger till mig att vi ska ses att vi ska höras av och bla bla när det bara är lögner? jag betyder ingenting för dig längre. Och sjukaste av allt är att du fortfarande betyder så mycket för mig och ändå kan jag sitta här och må dåligt över detta. När jag egentligen bara borde släppa det och skita fullständigt i dig precis som du gör med mig. 

 

Att jag satt för ett år sedan och pratade med mina vänner om hur mycket jag ville utomlands, att jag verkligen ville boka en resa, komma iväg härifrån och bara få se solen, inte tänka så mycket, bada, äta massor, ta det lungt och dricka alkohol. Det blev ingen utlandsresa för mig, Jag jobbade hela sommaren, men jag fick se bilder, hela tiden. På alla andras fina resor. Jag fick höra om alla andras resor, hur bra alla hade haft det och hur kul det hade varit. Jag fick se hur bruna alla var, hur nöjda alla var. Jättekul att se alla så glada, det bästa att se sina vänner glada och nöjda, såklart! Nu iår, har jag också fått höra om resor, hur taggade alla är, hur mycket alla ser fram emot deras kommande resor. Att dom har nått att se fram emot, bara några veckor kvar. Jag har såklart pratat lika mycket iår om att jag vill utomlands, att jag sååå gärna hade velat åka med en eller flera vänner då jag alltid varit utomlands med min familj, det hade varit så kul att få åka med en vän för första gången liksom. Speciellt när det inte blev något förra året och även då fick jag förhoppningar om denna sommaren när jag fick höra ''ja men vi åker nästa sommar''. Åk iväg, ha kul! Ni förtjänar det!

 

 

 

I wrote this song as a message for help
On behalf of anybody finding theirself
I wrote this letter to numb your pain
'Cause everyday I wake up I'm feeling the same
I got issues just like you got issues
I been hurt, I seen the scar tissue
If I show you would you run away
Do I gotta hide 'em for you to wanna stay
Do I, even need you, should I leave you
Do I, gotta be you, just to please you
Do I, say I'm all good, when I bleed you
Through my, heart, quit tearing mine apart

 

- ''Men palla''

 

- ''haha asså''

 

- ''men va''

 

- ''majs''

 

- ''eller så''

 

 

Beri - Lycka till 

- Pengar

 

- Saker jag vill göra, tex tatuera mig

 

- Mina vänner

 

- Mitt jobb

 

- Vad jag har/ska planera

 

- Jag skriver alltid i min sagbok på nätterna, aldrig på dagen.

 

- Jag tänker ofta på hur folk ska reagera/ta saker, utgår alltid från mig själv. (fattar man ens?)

 

- Jag kan bli ledsen för VÄLDIGT små saker, visar nästan aldrig det.

 

- sömn i guess.

- Åka karuseller, bästa

 

- Hitta på saker i sista sekund, spontant är roligast.

 

- Resa

 

- shoppa 

 

 

- nya fransar!!

 

- Ett par svarta sneakers 

 

- Ett par jeans.

 

 

- Resa till något varmt land

 

- Tatuera mig

 

-  Se en handbollsmatch