i tisdags var det studentfest och jag hade så jälva kul, överlevde även en hel skoldag även att jag var grymt bakfull. kom hem för ett tag sedan, haft praktik hela dagen och nu är jag bara grymt taggad på helg. kan dock inte påstå att veckan varit lång.. 

Måndag nu igen, klockan är inte speciellt mycket än men ändå har jag haft en ganska jobbig dag hittills. Har inte kunnat sova alls inatt, mitt huvud borde sprängas snart. Mina up's n downs tar så jävla hårt på mig nu för tiden. Antingen sover jag jätte bra eller jätte dåligt och antingen har jag en jättebra dag eller en sjukt dålig. Eller så är jag skitglad hela dagen eller är jag bara mega förbanna. har en sån period där jag värken vet ut eller in, är till och med super känslig. aja nu ska jag gosa ner mig i soffan en stund tills jennie kommer och umgås med mig medans jag mår dåligt.

ibland är det bara sådär äckigt skönt att få släppa allt och bara låta det va för en stund. Att bara kunna njuta av människor och kunna sitta och prata precis som vanligt och låta allt vara bra. Även att det egentligen inte är alls som den studen, egentligen är motsattsen valigare och mer hållbar. Men bara att få släppa saker och och kunna skratta gör så mycket även om det bara håller ett litet tag.

 

 

att man ibland känner att man inte vet vart man står, vart man ska och vilket håll man ska gå. Man stiger ur sängen på morgonen för att se vad dagen har att komma med. Men samma känslor finns där och dom har inte tänkt förvinna heller. Dom sitter stenhårt långt därinne och väntar på att få bli utsläppta. Samtidigt som tiden går och man måste ta tag i dagen och följa rutinerna. Men egentligen spelar det ingen roll, om du ligger kvar där i sängen på morgonen o kanske somnar om. Eller om du går upp och följer dina rutiner. För vad du än bestämmer dig för på morgonen, finns kälnslorna kvar och den där klumpen i magen bara växer och blir större. Du kommer ingenstans. Du faller inte bakåt men steget du försöker ta framåt går inte heller ta för när du försöker ta det steget och gå framåt finns den där väggen framför dig. som stoppar dig och du står där, fast.